Where did all the good people go?

Det er mye greier som skjer for tida. I morra begynner filmfestivalen i Göteborg. En ukes filmtitting for de som er intresserte. Min kompis J. har fått en fet jobb (selvfölgelig idealistisk og ingen lönn) der han skal väre sjåför for festivalens VIPs. Han håper selvfölgelig ulike regissörer og skuespillere skal bruke hans tjenester som "the fixer". Lokalkjent og uten frykt for den svenske lovgivningen satser han på å tilby sine tjenester til de som vil ha den. Av de som kommer til Göteborg håper jeg at J. inviterer meg med når han henter (info hentet fra filmfestivalens hjemmeside):

1. Phil Morrison (bilde) - Junebug (USA)
   Amerikansk regissör (född 1968) vars karriär började med reklamfilm och musikvideor för artister som Sonic Youth, Yo La Tengo, Lemonheads och Juliana Hatfield. Hans debutfilm Junebug är en indiepärla som fått mycket uppmärksamhet i USA. Amy Adams som spelar en av rollerna, är en av de favorittippade inför Oscars-nomineringarna i kategorin bästa kvinnliga huvudroll.
2. Stellan Skarsgård (behöver vel egentlig ikke noen forklaringstekst)
3. Jan Svankmajer - Lunacy (Tjeckien) (svincoolt navn)
   Denne surrealistiske animationskonstnär är en kultfigur inom den moderna animationskonsten. Hans filmer har liknats vid tredimensionella Salvador Dalí-bilder. Jaromir Kallista är Jan Svankmajers producent.
4. Larry Kent - The Hamster Cage (Kanada)
   Har kallats den kanadensiske independentfilmens fader kommer till GFF med The Hamster Cage, hans tionde film på fyrtio år. Filmen kan beskrivas som både absurd, pervers och komisk. Robert French är filmens producent.
5. Albert "Tootie" Heath - Between a Smile and a Tear (USA)
   Legendarisk jazztrummis och Montmartre-veteran. Montmartre, jazzklubben i Köpenhamn, som regissören Niels Lan-Doky bestämmer sig för att blåsa liv i igen i filmen Between a Smile and a Tear.

Ahhh... Elsker en god liste.

Ai ai. Fredag er avisdag. Jeg leser smarte artikler om Hamas og kravene vi må sette. Hva da vi? Jeg har ikke rett til å kreve noenting. Jeg tror heller ikke Hamas bryr seg om hva jeg krever. Punk krever fred i verden. Oki. Da sier vi det. Folk får kreve hva de vil, men ikke tro at jeg stiller meg bak noe som helst. Skal jeg ta stilling får jeg vel skrive en jävla artikel da. Eller kanskje jeg skriver det her. Uansett Hamas. Dere kan slappe av. Punk krever ingenting av noen akkurat nå.